Simbritsdal från vägen med stallet i vinkel i förgrunden.
Den vanligaste frågan just nu: När öppnar ni? Och vi önskar så att vi hade ett klart svar på det, men pappersarbetet som föregår startande av firma som inbegriper livsmedelshantering är stor, så stor. Och handläggningstiden lång. Vi hoppas att vi kommer kunna tjuvstarta på senvåren/försommaren i år.
Dessutom måste lokalen färdigställas, och det är här tjuvstartandet kommer in. Vi kommer inte öppna i stallet förrän nästa år, utan kommer driva caféet i sommar i en del av bostaden (som består av två längor). Stallet ser nämligen än så länge ut så här:
Lilla rummet "Vinkällaren". Till vänster skymtar ännu ett rum ungefär lika stor som detta, och bortom det ligger det utrymme som ska bli kök.
Ett av de fantastiska fönstren som var en bidragande orsak till att vi valde Simbritsdal. Utsikten är fantastisk, och breda fönsternischer är så himla fint! Detta rummet kallar vi rätt och slätt "fiket".
Stora salen "Konsthallen". Här är det högt i tak och stort och luftigt. Här ska det vitmenas och fejas så att det så småningom går att ha utställningar här. Detta är det rum som kommer gå att abonnera för födelsedagsfester etcetera, och det rum där olika framträdanden kommer hållas. Scenen bakom bilen som skymtas - både den och cyklarna ska ut :-). I bakgrunden skymtar den del av stallet som ska bli butik.
Så visst är det mycket att göra även rent praktiskt! Att det ska vara rustikt är självklart, men det får ju finnas gränser, inte sant.
Jag förmodar att det kan vara svårt för den som inte varit här att göra sig en bild av hur det kommer bli. Själv behöver jag bara gå ut i stallet för att allt ska falla på plats. I mitt huvud är allt redan byggt, och det doftar underbart av bröd. De litterära samtalen pågår för fullt!
Dessutom, på morgnarna vaknar man till det här:
På innergårdens motsatta sida väntar lavendel, rosor och stockrosor på att slå ut. Solen bländar en av alla kyrkor, och går man ut genom grinden, och svänger till höger, så ligger havet en och en halv kilometer bort.
7 kommentarer:
Alltså -WOW! Så otroligt fint! Och man kan precis se hur fint det kommer att bli. Jag tycker att ni är otroligt modiga som vågar er på något sådant här. Jag bor ju i Skåne, norra delen i och för sig, men jag kommer ner och fikar och pratar böcker. Garanterat. Har du tänkt dig ha läsecirlar och sådant?
PS Har du sett serien "Jimmy's Farm" som handlar om Jamie Olivers kompis som köper en stor gård för att starta en grisfarm med butik? Hans gård var i ännu mer öh..ehm..rustikt skick än din är nu, när de satte igång. Men det blev jättefint och en stor succé.
Tack! Och vad kul att bilderna verkar nå fram. Ser fram emot att ses när du kommer ner. Jag har funderat på det där med läsecirklar, och det kommer garanterat ges möjlighet att ha det här. Sen om de sker i fikets regi eller inte låter jag vara osagt, än så länge.
Och nej, det programmet har jag inte sett. Ska titta på det för inspiration (förutom själva grisfarmsdelen, då...)
Oj vad spännande! Själv flyttade jag till Trelleborg ända från Norrbotten för drygt ett år sedan och eftersom jag ännu inte lärt känna så många så underhåller jag mig genom läsning och bokbloggning. När jag genom din bokblogg uppmärksammade att du flyttat till Skånes sydkust för att öppna ett bokcafé blev jag genast helt begeistrad! Ett bokcafé så nära mig! Du kan lita på att jag kommer kika förbi på besök! ;)
Fia: hurra vad roligt! Du har ett försprång: jag har inte lärt känna en enda person hittills :-)
Jag har faktiskt också flyttat från Norrbotten, även om min resa gått från söder till norr och så söder igen, via åtta år i Stockholmstrakten. Jag pluggade i Luleå. Just den här tiden saknade jag tussilago och krokus när jag bodde i där, men just nu saknar jag långa promenader på isen och skidåkning långt in i april. Det blev alltid så abrupt - jag missade liksom våren under mina år i Luleå. Den hade inte kommit igång när jag åkte "hem" över sommaren, och det var redan sommar "hemma". Fina tider, hsh.
Jessica, ska jag vara helt ärlig har jag inte lärt känna en enda själ heller. Det kanske vi borde ändra på?
Jag har också pluggat i Luleå och bodde där i fem år. Jag förstår ditt dilemma med våren, det är en helt ny upplevelse för mig detta med krokusar och snödroppar. Jag visste knappt att de växte så som de gör. Tänk så mycket det kan skilja med 160 mil!
Fia: du har min mailadress uppe i hörnet. Om du vill ta en promenad i det fina (nåja, vi minns lördagen va!) vårvädret så hör av dig! Skulle tycka det var finfint.
Så fina bilder!
Skicka en kommentar