Vi är här nu!

Där jag sitter nu ser jag, om jag vänder huvudet till vänster, en stall. En vitrappad vägg med röda detaljer. Jag ser ett av alla fönster med djupa nischer som inramas av rött tegel. Jag skymtar en lavendelhäck. Skulle jag gå in i ett annat rum och se ut genom fönstret där skulle jag se en trädgård med ett rött växthus, och ännu mera översnöad lavendel, och jag ser havet.

Skulle jag gå ut genom dörren och korsa gårdsplanen och öppna stalldörren skulle jag komma in i en byggnad där inga djur - förutom möss, spindlar, svalor, en katt och en kanin vid namn Dusty - bott i på många år. Där väggarna tappat en del puts och där en och annan fönsterruta spruckit. En ingång mellan olika rum med en dörr så låg att den redan orsakat bulor i pannan. Jordgolv på vissa ställen. Cement på andra. Fodertråg och spillningsrännor.

Men om jag blundar... om jag blundar ser jag samma lavendelbuskar, samma djupa fönsternischer, samma vitrappade stenväggar. Jag ser dessutom en interiör fylld med kaffedoft, slammer av koppar, vita väggar, levande ljus och bokhyllor. Blundar jag riktigt hårt och spetsar öronen hör jag ett intressant samtal, en uppläsning på scenen, jazz på låg volym. Jag ser en disk där cupcakes och lavendelskorpor slåss om utrymmet med surdegsbröd och hommous. Jag ser vitmålade (eller är de rödmålade?) bord bredvid växthuset. Jag ser sommar och jag ser havet.

Vi är här nu, vi har landat på Simbritsdal. Än så länge är resan bara påbörjad, men vi är här nu! Nu börjar vi, nu börjar det konkreta. Förra årets vissnade stockrosor visar vad som komma skall. I de översnöade rabatterna sticker alla möjliga skott upp. Jag längtar till sommaren, jag längtar efter att få sätta första färgklicken på de spindelvävstäckta väggarna. Jag längtar efter att bokcafét ska bli färdigt.

Igår hittade jag, i stallet - i det framtida cafét -, ett gammalt baktråg som de förra ägarna lämnat. Jag tog in det och diskade det med såpa. Det ligger på tork nu och siar om framtiden. Nu ska jag gå in i köket och titta till min surdag och baka ut de rågkusar som jag påbörjade igår. Sedan ska jag baka några cupcakes, för vi får besök i morgon, och alla besök får agera provkök. Sedan ska jag vandra ner till havet. Resan börjar nu! Det som i augusti bara var en avlägsen dröm är nu realitet. Vi är här nu!